Från Modergudinnan till Faderguden

Hur de matriarkala samhällena övergick till  patriarkala, och den värld som vi nu lever i fick sin början. 

" Låt oss vandra  tillbaka till den tid då samhället omorganiserade sig på nytt. Detta hände då när män blev det härskande könet . Samtidigt blev det olämpligt att visa sina känslor, eller t.o.m. acceptera att de fanns några."

Venus från Willdendorf.
Detta är en av de äldsta
 kvinnorfigurerna i världen

I tidigare skeden av historien på denna planet levde människorna i matriarkaliska samhällen. Kvinnorna var det dominerade könet och styrde samhällena ledda av sina instinkter och känslor. Alla administrativa och viktiga religiösa befattningar var kvinnornas områden.  Likaväl ledde de handel, vetenskap, utbildning och healing

I dessa tidiga matriarkala samhällena hade männen ingen makt alls. De var tvungna att "göra rätt för sig" med hjälp av sina handlingar, eftersom de i övrigt inte var så viktiga. . Männens roll kunde jämföras främst med rollen av arbetsmyror och –bin. De utförde alla tunga och fysiskt krävande arbeten och sörje för att  barnen blev alstrade och beskyddade. I början fick männen inte ens delta i beslut om klanens ärenden eller rösta i frågor som handlade om klanens angelägenheter. Kvinnorna höll dem inte tillräckligt intelligenta för att kunna förstå sådana saker. Samtidigt var alla viktiga och inflytelserika positioner i samhällena stängda för männen.

Det tog flera århundraden innan män ens kunde tänka på möjligheten att uppnå en sådan position, att de skulle få möjlighet att rösta .

Venus från Laussel.
I handen har hon ett horn som  anses
 vara världens första kalender.
I denna markerade hon sin egen
menstruationscykel...

Det gick ytterligar  århundraden innan männen kom på hur de skulle kunna skapa en bättre position för sig själva. Vad  måste de göra för att få kontroll över dessa matriarkala samhällena? Dessa män hade inga muskler och väckte ingen beundran hos kvinnorna. De njöt inte heller av kvinnornas gunst, utan kände att de alltid blev ”de sista”.

Rädslan var något som inte alls var känd i de kvinnliga samhällena. Däför började dessa marginaliserade män använda det enda vapen som de kom på. De började skapa rädsla genom att så frön av misstänksamhet. Tänk om kvinnorna hade fel? Tänk om kvinnornas sätt att hantera makten inte var det rätta? Tänk om kvinnorna verkligen höll på att leda hela samhället och hela rasen till en säker fördärvelse.

Det var inte alls så  svårt för männen att övertyga kvinnorna om att de - männen skulle ges mera makt över sitt eget liv. Däremot var det mycket svårare att övertyga andra män om detta. Deras liv var ju trots allt mycket bekvämt. Männens öde skulla ha kunnat vara mycket sämre än det dagliga kroppsliga arbetet för att få a uppskattning eller den sexuella belöning som följde därefter. Av dessa anledningar hade dessa maktlösa män svårt att övertyga sina medbröder om viktigheten av att sträva efter en egen makt.

Många  män kunde inte ens tänka på en sådan sak .

Var inte kvinnorna verkligen direkt knutna till Gudinnan? Var  de i själva verket inte Gudinnas fysiska uttrycksformer? Och var inte Gudinnan god?

Denna bild av den goda Gudinnan var så mäktig och allomfattande att de makthungriga männen inte hade något annat alternativ än att skapa en motpol till denna Stora Gudinna som det matriarkala samhället dyrkade och hennes alltomattade och oändliga kärlek.

Även om det matriarkala samhället inte kände till något ”ont”, förstod alla teorin om ett ”ruttet äpple”. T o m kvinnorna genom sina egna erfarenheter visste och kände till att några av barnen helt enkelt kunde vara ”onda”, oavsett vad de gjorde med dem. Speciellt i dessa tillfällen när ett gossebarn föddes och ingen kunde hantera honom

Och så föddes en ny myt som skapades av män

Denna nya myt berättade hur den Stora Modern, Gudinnornas Gudinna en dag födde en son som visade sig vara "icke- god”. Oavsett vad modern försökte blev sonen inte ”god”. Till slut kom det så långt att han kämpade med sin mor om hennes tron.

Till slut blev allt detta alldeles för mycket till den kärleksfulla och förlåtande  Modergudinnan.  Sonen blev förvisad för evigt - men han fortsatte trots detta med sina intriger och dåliga vanor och gisslade av och till den självaste Stora Gudinnan .

Denna bild är tagen på porten
 till Nürnbergs kyrka.
 En naken Eva, och en påklädd Adam.

Det gick återigen hundratals år, men så småningom började denna av männen skapade myt uppfylla sitt syfte. De hade änligen fått en anledning till att fråga: ”Hur kan vi vara säkra pa att den Gudinna som vi dyrkar verkligen är en Gudinna? Varför finns detta ”onda” barn som nu är vuxet och som gör narr av oss?

På detta sätt fick de makthungriga männen även andra män att bli oroliga. Efter detta rasande männen över att kvinnorna inte tog deras oro på allvar.Till slut började de göra uppror .

Den entitet som som idag är känd som "Satan" skapades som stöd för dessa mäns strävan efter makt. Först hade de sålunda skapat en myt om ett "ont barn" och därefter mycket lätt kunnat övertyga även klanens kvinnor om hans existens. Det var fullständigt klart för alla att detta ”onda barn” var manligt. Hittills representerade ju männen det svagare könet..

Om detta ”onda barn" var manligt och om ”det onda” var manligt, vem var den som kunde rå över honom? Säkerligen inte en kvinnlig Gudinna. Det mytologiska problemet hade nu blivit fastställt och också skapat en fast grund för att föra makten över till männen. Nu hade männen en ytterligare anledning till att säga att när det handlade om angelägenheter om visdom, förståelse, klarhet och medkänsla eller om att planera och tänka på saker, så tvivlade ingen på att det feminina tanke- och handglingssättet var överlägset ..Men när det gällde om råstyrkan, då krävdes det minnsann en man..

I de tidigare skeden i Gudinnemytologin existerade männen som älskare och partner till kvinnorna. De fungerade som tjänare och uppfyllde sin kvinnas fysiska behov när de sedan tillsammans njutningsfullt firade Gudinnas storhet. Men nu behövdes det män, som kunde göra ännu större insatser. Män behövedes för att beskydda Gudinnan och för att försvara Henne mot fiendena.

Det tog hundratals år att få denna tanke genomslagen i den allmänna medvetenheten. Så småningom började samhällena i sina myter att acceptera de manliga älskare som manliga beskyddare. Äntligen fanns det någon som kunde beskydda Gudinnan. Erfarenheten hade nu visat att denna beskyddare var en absolut nödvändighet.

Den största förändringen var visserligen inte det faktum att mannen som beskyddare blev först en jämlik partner som samtidigt också dyrkade Gudinnan. Nu skapade män en manlig Gud som motpart till den ändlöst älskande Stora Gudinna som dyrkades i de matriarkaliska samhällena. Under en tid lyckades dessa två, den kvinnliga Gudinnan och den manliga Guden fungera i samråd.

Men med tiden började den manliga Guden tilldelas nya och viktigare uppgifter, nya roller. Längtan efter beskydd och fysisk styrka fick undan för undan ersätta längtan efter visdom och kärlek. En ny definition om kärlek angavs i myterna. Denna nya kärlek måsta beskyddas av råstyrkan. Denna nya "kärlek" kände svartsjuka för sin gudinna, och inte bara uppfyllde hennes sexuella önskningar utan också kämpade för henne och dödade i hennes tjänst.

Efter detta började nya myter skapas igen. De berättade om Gudar med enorma krafter som grälade och kämpade sinsemellan om gunsten om de oerhört vackara gudinnorna. Den svartsjuke guden var nu skapad.

Det dröjde inte mycket längre till innan gudarnas svartsjuka inte bara omfattade gudinnan, utan utökades till att omfatta hela skapelsen.

Det var bäst för människan att älska endast honom, krävde dessa svartsjuka gudarna. Ingen annan Gud än Honom – eller annars.

Eftersom männen var nu det allra starkaste könet och eftersom de manliga gudarna var allra starkaste, verkade det inte finnas något utrymme för en gemensam diskussion i denna nyaste myt.

Nu var också hatets gud skapad. Det matriarkala samhällssystemet hade ersatts det patriarkala. När denna förändring ädge rum slutade människorna också med att visa och uttrycka sina känslor, eftersom detta började betraktas som ”svaghet". Även om samhället undan för undan hade accepterat förändringen, var nekandet av känslor uppfattat som svaghet” det inledande i männens revolution mot matriarkatet.  

Och så hade hela idén med den ursprungliga Gudomen vänts upp och ner. I stället av att det Gudomliga skulle varit källan till all kärlek, hade den blivit källan till all rädsla.

Modern bär i sina armar kroppen av sin döda son
som är nedtagen från korset.
Sonen dog för människornas synder, berättas det.  
Bilden är från Rom 

Kärlekens ursprungliga innehåll hade till stor del varit någonting feminint. Moderns aldrig sinande och tålamodiga kärlek till sina barn, kvinnans kärlek till sin inte-så-intelligenta, men ända mycket viktig manliga partner ersattes nu med den krävande,  icke-toleranta guds svartsjuka och arg kärlek. Denna gud kunde inte tillåta att någon avbröt honom, ifrågasatte honom eller smädade honom.

Det roade leendet av Gudinnan som utstrålade gränslös kärlek och som förmedlade naturens lagar ersattes av den icke-roade Gudens allvarliga ansikte. Denne Gud förklarade att han befann sig ovanför naturens lagar och att han för evigt ska sätta gränser för kärleken.  

Världens stora religioner har nu dyrkat denna avlägsna Gud i tusentals år. Denna dyrkan fortsätter ännu i dag, även om gudinnan börjar komma tillbaka. Den patriarkala Guds okritiska dyrkan har lett världen till att se ut så som den ser ut idag.

Ovanstående berättelse är huvudsakligen en sammanfattning av Neale Donald Walsch bok: Conversations with God, Book 3 (Samtal med Gud, bok 3) . Motsvarande historia finns också i flera andra böcker, bl a i   Zsuzsanna Budapest:  The Holy Book of Women´s Mysteries,  Barbara Mohr, Monica Sjöö: The Great Cosmic Mother – Rediscovering the Religions of Earth, eller Barbara Hand Clove: The Pleyadian Cosmology, William Shaffer: Illuminating Physical Experience. Även Eckhard Tolle talar om detta under några av sina föredrag som jag lyssnat på YouTube.

De allra tidigaste figurerna är små kvinnofigurer - gudinnefigurer. Dessa har jag sett till exempel i samtliga avdelningar som presenterar tidiga kulturer i Mexico Citys antropologiska museum. Jag har sett sådana i Wiens Etnologista museum och i de avdelningar som presenterar de tidiga kulturerna i Eremitage i Santpetersburg. De finns också i olika museer pa Kanarieöarna..

Dessa figurer  klassas vanligtvis endast som ”Figurer", utan någon annan förklaring av deras ursprung. Det allra konstigaste, enligt mitt sätt att se, har varit att de oftast sätts i samband med ”fertilitetsritualer” – trots att de härstammar från en tid då mannens roll som befruktare av det kvinnliga ägget inte ännu har varit känd.

Att återfå sin kvinnliga energi och kraft

The Goddess - video

The World of the Goddess- video

A History of the Female Sun - and Goddess

Sophia Creation Story
 

© Gracia Penttinen

För att använda texten eller någon del av denna, behöver du ett skriftligt tillstånd av författaren, enligt lagen om upphovsrätt